- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1865 /
65

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda. Några strödda anteckningar ur Stagnelii lif, af Marie Sophie Schwartz. Med 2:ne illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvad, tänker du gå din väg utan att saga oss
farväl ? — utropade Manda. — Tror du, att jag skulle
kunna bli så der ond på dig, om du sade, att jag vore
ful? Nej, du! Det var elakt af dig. Jag kan dessutom
säga dig, att, om jag icke kan hålla af dig, så nog tycker
jag ändå mera om dig än Claes Henrik, fast han är
vacker.

Erik satte sig åter vid Mandas sida. All sårad
fåfänga var försvunnen, han fattade hennes händer och
utropade :

— Förlåt mig; jag vet, att jag är den fulaste gosse
på jorden, och att aldrig någon skall komma att hålla af
mig; men jag kan icke höra det af andra.

Erik grät öfver sitt ofördelaktiga utseende.

Han hade ofta känt och kände i detta ögonblick
djupare än någonsin, att hans yttre fulhet stod i
fullkomlig strid med hans inre skönhet, och att denna disharmoni
skulle komma att inverka störande på hela hans lif. Han
anade dunkelt, att naturen icke skapat honom för den
verld, hvaruti han var dömd att lefva, och att hans
tillvaro skulle bli en fortsatt kamp mellan fantasiens
idealiska drömmar och den bistra verkligheten.

Det lyckades emellertid Manda att lugna Eriks
upprörda sinnesstämning.

Då solen kastade sina afskedsstrålar på Calmar slott,
togo de tre barnen afsked af hvarandra.

Erik gick hem med sveda i hjertat och oro i själen;
jorden föreföll honom icke mer grön, och solens ljus hade
slocknat, för att aldrig mer tändas, så tycktes det for den
stackars gossen.

Ar hade förgått.

Erik Johan Stagnelius var icke mer ett drömmande
barn. Han hade såsom student ankommit till Upsala 1812,
Svea. 1865. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1865/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free