Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda. Några strödda anteckningar ur Stagnelii lif, af Marie Sophie Schwartz. Med 2:ne illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvem bor i första våningen? — frågade han.
‘— Ett gammalt kammarråd med sin gamla fru, en
gammal hund, två gamla döttrar och en gammal piga.
— Det var f-n så mycket gammalt, — utbrast
Stagnelius. — Nå, i andra våningen?
— En gammal major med . . .
— Gamla döttrar, fruar, hundar och pigor, — inföll
poeten otåligt.
— Om förlåtelse; men majoren har hvarken fru eller
hund.
— Nå, hvad har han då?
— Tvenne unga, vackra döttrar, hvaraf den minst
vackra rest bort just i dag.
— Det är bra, du får gå. Apropos, hvem är min
granne här bredvid?
— En löjtnant,
Följande morgon, då Stagnelius gick utför trappan,
hörde han någon komma efter sig.
Det var ett ungt fruntimmer, som gick honom förbi.
Han mumlade i detsamma:
— Manda!
Damen vände sig om, betraktade honom ett ögonblick,
smålog derefter och räckte honom handen, hviskande:
— Jag bedrager mig icke, det är Erik Johan
Stagnelius. Haf tack för det ni i förrgår afton ledsagade
oss hem!
I denna stund glömde Stagnelius, att han var ful, en
så liflig glädje erfor han öfver att vara igenkänd. Några
ord vexlades, hvarefter de skiljdes.
Stagnelius återvände upp på sin kammare, i stället
för att gå ut, och skref der ett glödande poem, tolkande
all den hänryckning, som uppfyllde hans hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
