Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loke och Sigyn. Poem af Fr. Hedberg. Med illustration efter M. E. Winges tafla öfver samma ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loke och Si|pyn.
(Till en tafla af M. E. Winge.)
Ur nordiska gudasagans töckniga natt
Framskymtar med h&nets löje kring läppar tunna
En mörk gestalt, som i gudarnes lag sig satt,
En son af Jotunhems vinter, den öfvervunna.
Han satt der, förkroppsligad bild af den råa kraft,
Som bröts af ljusa Asar, från öster komna,
Och bytte i list den styrka, som förr han haft,
Och smekte sin hämnd till ro, men lät den ej somna.
När Vallfader talade djuptä\ikta visdomsord
Och Thor från striden drog åter med dån emot höjden,
Och Brage sjöng väldigt kämparnas lof i Nord,
Då mängde den svarte sitt gift i Vall hall a-fröjden.
När Frigga spann full sin ten med flammande gul],
Och Freja begrät med gyllene tår sin Öder;
Om stulna fröjder hviskade ondskefull
Den mörke gestalten vid sidan af blindfödde Höder.
När hvite Baldur, gudars och menskors fröjd,
Stod fram i salen att pröfva sin makt öfver tingen,
Och starkaste pil mot hans bröst blef som vidja böjd,
Och ljusets, kärlekens gud blef besegrad af ingen;
Då flammade hatet vildt i den mörkes håg,
Med Mistelten, skuren till spjut, han till Vallhall länder,
Och Baldurs fall och gudarnes öde låg,
Af ondskan rigtadt, i Höders darrande händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
