Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carl och Skön Öllegård. Skizz af Sylyia, efter en folksägen. Med 2:ne illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en aliägsen yrå få egna mig åt, min kärlek och någon
gång fröjda mig åt din närvaro!
— Nej, min Öllegård, så väl din som min heder
kräfver, att vårt förhållande upphör från och med i dag.
Vår kärlek tillhör redan det förflutna och står nu som
ett smärtsamt minne i min själ.
— Att ej mer få se och tala med dig.. , — klagade
den unga flickan, hängifvande sig åt den bittraste smärta.
— O, Carl . .. detta är dock en alltför stor grymhet!
— Nej, min Öllegård, anse det icke så . . . Huru
många gånger har jag ej redan öfvervägt nödvändigheten
af denna stund, som nu kommit. Öfverallt hviskas om
vårt olofliga förhållande, hvilket icke allenast snart skulle
framföras till min blifvande gemål, utan jag skulle också
i längden härigenom förlora folkets förtroende, om jag så
illa förstod hvad hedern bjuder. Vi måste skiljas .. .
Gif-ve Gud, jag långt för detta haft styrka härtill, ty en
brottslig kärlek medför endast blygsel!
Öllegård satt blek och tyst. Först i detta ögonblick
kände hon hela förnedringen af den kärlek, åt hvilken
hon öfverlemnat sig. Ensam, obevakad, saknande en mors
förutseende och beskydd, hade hon alltför lifligt och
obetänksamt hängifvit sig åt sin känslas allmakt. Kommen
till fullt medvetande fasade hon för sig sjelf.
Konungen, som såg Öllegårds förtviflansfulla smärta,
sade bönfallande:
— O, Öllegård! kan du förlåta mig?
Tonen, hvarmed dessa ord uttalades, rörde henne djupt,
och utbristande i häftig gråt snyftade hon:
— Hvad har väl jag att förlåta ? ... ha vi ej varit
lika felaktiga? Min kärlek tillhör dig för evigt, och så
länge jag andas skall jag välsigna ditt minne.
Efter en innerlig omfamning skilj des de älskande.
Med en sakta suck sjönk Öllegård tillbaka mot gräsbän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
