Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Brita Catharina Lidbeck, född Munck af Rosenschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad man hört af svensk qvinnostämma. Catalani sjelf, den
enda samtida, med hvilken hon i detta afseende stod på
samma linia och som ganska ursäktligt förmodligen trodde
sig vara ensam i detta afsende, föll i förundran, då hon
under sitt besök i Sverige fick höra fru Lidbeek, hvilken
hon öfverhopade med artigheter. Men henne brast helt
och hållet skola: det var ett råämne af den yppersta halt,
som gått miste om konstens förädling, men som äfven
utan behof deraf väckte beundran och tjusning. Hon
kunde med sin röst fylla en kyrka; den brusande orgeln
förmådde ej öfvertona hennes drill; hennes sång gick genom
märg och ben: Jenny Linds, med ojemförligt svagare
utvägar af naturen, trängde, genom konstens utveckling,
till hjertats innersta fibrer. Yi vilja härmed ingalunda
hafva sagt, att fru Lidbeek uteslutande egnade sig åt
bravura-slaget: ensam vid sitt piano eller i kretsen af en
salong lät hon ofta, när lynnet var godt, visor och smärre
sångstycken ljuda från sina läppar, och det var icke i
dessa anspråkslösare uppenbarelser hennes silfvertoner
gjorde minsta intrycket. Hon var född för att sjunga, sjöng
con amore, och sången utgjorde hennes käraste
sysselsättning; men bad man henne derom, så var bifallet
tvifvel-aktigt, och framställdes bönen af hennes man, var afslaget
säkert, fastän de sammanlefde i ett lyckligt äktenskap.
Allt hos henne berodde af nyck för dagen, och hon hade
ingenting emot eller lät störa sig af att grupper af
lyssnande stannade utanför hennes fönster (äfven då de
sommartiden stodo öppna), för att njuta af hennes sång.
Deraf i framtiden följande scen.
Mot slutet af 1840-talet (fru Lidbeek, född 1788, var
då omkring 60 år gammal), efter måltiden i en större
Stockholmskrets, som likväl mest utgjordes af hennes
släg-tingar och närmare umgängesvänner, lät hon öfvertala sig
att sjunga. Registret i hennes röst hade blifvit i hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
