Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Fredrik Leonhard Rosenquist af Åkershult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senquist handsken mot Riddarhuset genom en motion, som
bringade detta i harnesk mot honom. Otroliga
ansträngningar gjordes att bereda konungamakten insteg i
styrelsen af riksbanken, genom förändring af 72 §
Regeringsformen, som uteslutande åt Rikets Ständer förbehåller
denna förvaltning. Förändringen bifölls af Adeln, men föll i
Borgareståndet. Rosenquist föreslog nu med bitande ironi
en tacksägelseadress till detta, som räddat Ständernas
anseende och betryggat bankens säkerhet. Majoriteten,
ytterst förbittrad, ville utvotera Rosenquist, men han
förekom ett sådant beslut genom frivilligt återlemnande af
sin polett till landtmarskalken, h. exc. grefve Dela Gardie
enskildt. Denne sökte öfvertala honom att bibehålla
poletten och i stället återtaga förslaget om
tacksägelseadressen till Borgareståndet, då stormen snart skulle lägga sig,
yttrande tillika: ”Det är intet ondt uti att kaptenen är
oppositionsman, ty regeringen behöfver en opposition”.
Men Rosenquist stod fast vid sin föresats, förklarande:
”att han ej tillhörde en sådan opposition, som regeringen
ånsåg sig behöfva”.
Detta förblef slutet af hans rikdagsmanna-bana.
Början deraf vid 1809 års riksdag utmärktes likaledes af ett
stormigt uppträde. Han gjorde då anmärkningar mot
baron Mannerheims val till Justitie-Ombudsman, och detta
togo revolutionens anhängare och koryféer, bland hvilka
denne var en, så illa, att Adeln, genom landtmarskalken
grefve Anckarsvärd, gaf Gyllensvan en skrapa.
Dennes föredrag var ingenting mindre än intagande
och hans utseende temligen motbjudande. Han var
enögd, med anletsdrag något a la Bakunin; rösten
klanglös, och han uttalade periodernas sista ord med knappt
hörbar stämma.
Passion för spel, oftast åtföljd af otur, blef kapten
Rosenquists olycka. Från att hafva ägt icke obetydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
