Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Michael Adolph Blüm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föret 1817, sedan Bliim blifyit major i
generalstaben, föll den lilla Svärds-Ordens-stjeman på hans bröst.
På sju år hade han framgått från löjtnant till major;
i denna grad qvarstod han nu sex år; men sedan han
1822 vunnit priset i Krigs vetenskapsakademien för en
af handling om utvecklingen af våra tiraljörers och
jägares ändamålsenligaste organisation och behandling,
förordnades han 1823 till bataljonschef för arméens
jägarebataljon och öfverstelöjtnant i general-staben, och tre år
derefter (1826) till öfverste och chef för Wermlands
fältjägare.
Detta inträffada två år innan grefve Björnstjerna
upphörde att vara arméens general-adjutant, om hvilken Bliim
i ett bref den 10 November 1844 skref: ”Med honom
har jag mången gång delat krigets faror och stora fatiger,
synnerligast under 1808 och 1809 årens vinter-kampagn,
den stränga vintem i Finland. Han är en man som
känner mig och gör mig rättvisa, och som har mera pröfvat
och bevisat så väl i krigs- som medborgerligt och
natio-nelt hänseende och värde än någon numera lefvande i
Sverige kan uppvisa.”
Om grefve Bjömstjemas efterträdare i kommandot
öfver arméen, grefve Brahe, yttrade öfverste Bliim i samma
bref: ”Åtskilliga tilldrageiser under våra sednare tiders
fredliga period skulle jag kunna tillägga, hvilka äro egna
i sitt slag; men då de endast upprifva och återkalla bittra
minnen af emot mig utöfvad orättvisa och våld utaf en
numera hädangången puissance, hos hvilken jag
aldrig stod i gunst, af skäl att mina principer icke
medgåf-vo mig vara lycksökare och beställsam i förevarande fall,
så är bäst att lemna den åt glömskan. Bland dessa
orättvisor kan jag likväl, oss emellan, nämna, att jag var den
ende officer vid svenska arjnéen, som under 15^ år icke
erhöll någon befordran eller uppmuntran; och att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
