Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ignell. Minnesteckning af Aug. Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sista når intill början af 1300-talet. Under det han
varit sysselsatt med detta sitt monumentala arbete, har
han tillika utgifvit flera smärre skrifter, såsom t. ex. det
förträfflliga sändebrefvet till Svensk Kyrkotidning med
titel: ”Den ursprungliga kristna tron och dogm-tron”, i
afseende på hvilket professor Boström for icke
längesedan uttalade sin förvåning, att våra yrkesteologer helt
enkelt med tystnad förbigått ”detta allvarliga och
manliga sändebref, denna så vigtiga, så rent och djupt religiösa
skrift”; vidare år 1862 ”Religionsvetenskapliga uppsatser”,
hvarjemte han ombesörjt utgifvandet af Golanis
predikningar i en af honom granskad öfversättning samt skrifvit
förord och anmärkningar till en svensk öfversättning af
Renana Jesu lefnad. Först efter hans död utkom ”Jesu
Ghiisti och hans apostlars lära, enligt nya testamentets
kanoniska skrifter kritiskt framställd af N. Ignell”.
Under detta oförtrutna arbete förflöt Ignells
enskilda lif lugnt och obemärkt; de angrepp, den förkättring
och illvilja, som hans skrifter i rikligt mått framkallade,
förmådde icke i ringaste mån störa hans inre frid. Hans
lynne var.jemnt, mildt och vänligt; hans behof voro få,
hans vanor enkla. Arbete var hans enda egentliga nöje;
vanligen steg han mycket tidigt upp och tillbragte
sedermera vid sin bok eller vid skrifbordet nästan hvarje stund
af dagen, som icke upptogs af tjensteåligganden. I sina
något friskare dagar stark fotgängare, älskade han särdeles
längre utvandringar i det fria, helst i sällskap med någon
vän, med hvilken han kunde utbyta tankar. Hans behof
af omvexling, förströelse, i allmänhet njutning, voro
mycket ringa; huru mycket än han gladde sig åt ett besök
af goda vänner, föreföllo större samqväm honom
besvärliga. Det var endast då de hade en ideel betydelse som de
för honom fingo något slags värde. Yid sådana kalaser
äf allehanda slag, der man eljest plägar se hufvudstadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
