Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernvägen (Sammanbindningsbanan) genom Stockholm af Aug. Blanche. Med en teckning af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så blir man vis af skadan. Lyckligast dock den,
som blir det af andras, ty annars blir visdomen en
oupplös-lig ånger. Det var hardt nära, att i en framtid, och
denna icke särdeles aflägsen, detta äfven blifvit vår lott. Det
behöfdes, oaktadt vi hade exemplen så nära för ögonen,
en sådan mans kraft och ihärdighet som öfverste Ericsons,
för att göra oss visa, innan det blef försent. Om vi nu
för något öfver 3 millioner kunna få hvad vi om 10 eller
20 år bestämdt nödgats skaffa oss, men då kanske icke
kunnat erhålla för två eller tre gånger den summan, det
ha vi honom ensam att tacka för. Minnet af striden är
färskt. Saken gick, men hos Ständerna med blott en
enda röst öfvervigt, och äfven denna satt, som bekant,
långt inne. Det var något mer än ett lotteri, det var,
snart sagdt, en trolldom, hvilken för tillfallet gjorde
sjelf-va Förstärkta Statsutskottet vidskepligt. I Stockholm var
visserligen en stor pluralitet för saken. Men motståndet
var fruktansvärdt. Minoriteten räknade bland sina
ledamöter några af landets utmärktare förmågor.
Men den skall göra en större epok i vårt land den
dagen, då sammanbindningsbanans första lokomotiv ilar
tvärsigenom Sverges hufvudstad, spränger fram genom tunneln
under södra bergen, jagar öfver Riddarfjärden, visar sig ett
ögonblick vid Kött-torget och på Riddarholmen, flyger
öfver Norrström, dröjer måhända en stund på en stor
öppen plats, omgifven af palatser, löfrika träd och
doftande blomsterrabatter — en plats, som för några år tillbaka
var ett förpestande träsk — sätter sig vidare i
rörelse och försvinner i norr, medförande dit en knappast
dagsgammal helsning från folken i söder. Då skall intet
afstånd mera finnas mellan Sverges norra och södra hälfter,
de tu skola då varda ett; då är allt hinder undanröjdt för en
fri och oupphörlig vexelverkan af idéer och saker mellan
landskaper, som förr knappast kände hvarann, och Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
