Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges och Norges förening för 50 år sedan, af S. A. Hedin. (Med 4 porträtter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från den kungliga envåldsmakten, framstodo i hela sin
demokratiska enkelhet. — Emellertid torde det vara
sannolikt, att norska folket skulle utan motstånd böjt sig för
omständigheternas makt, om det ej i den ättling af
ko-nungastammen, hvilken såsom Ståthållare höll i sin hand
den omedelbara ledningen af dess angelägenheter, egt en
af allmän tillgifvenhet uppburen anförare, omkring
hvil-ken det kunde samla sig för att häfda sin sjelf
bestämmelserätt och värna sitt återvunna politiska oberoende.
Hvilka de motiver voro, som förmådde prins Christian Fredrik
att trotsa sin konungs bud, hvilken redan den 8 Februari
återkallade honom från hans förtroendepost, samt ställa
sig i spetsen för Norrmännens oafhängighetskamp, skall
måhända aldrig till full bevislighet utredas. Trots
prinsens af frisinthet och patriotisk hänförelse utmärkta tal
och proklamationer har man svårt att sätta obegränsad
tillit till de bevekelsegrunder, som han i dem bemödat
sig att framhålla, eller tro att hans handlingssätt
bestämdes blott af tillgifvenhet for Norges folk, af varmt
intresse för dess välgång, eller af ett ädelt sinnes
oegennyttiga harm öfver en politisk kombination, som för sina
ändamåls befrämjande utvalt det folk, hvilket såg upp till
honom såsom sin naturlige ledare i nödens tid, till ett
rättslöst oifer. Han åberopade visserligen i sitt öppna
bref den 19 Februari nationens enhälliga röst; men ännu
innan denna röst kan anses hafva nått hans öron, innan
ännu freden mellan Danmark och Sverige var sluten i
Kiel, synes dock prinsen hafva rufvat öfver den plan,
som sedermera ledde hans handlingar. Förrän fredsslutet
var kändt, yttrade han i ett bref att, om ock konungen
ej skulle lyckas motstå fienden, han dock hyste den
förhoppningen, grundad på Norrmännens hederskänsla, att
Meröfraren ej skulle vinna Norge i Danmark”. Och
sedan han erhållit underrättelsen om freden samt konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
