Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges och Norges förening för 50 år sedan, af S. A. Hedin. (Med 4 porträtter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver Tistedalselfven, som försvarades af Spörck, blef
forcerad af general Vegesack, och Fredrikssten inneslöts af
svenska trupper. Spörcks återtåg nödgade den norska
styrka, som under öfverste Butenschön bevakade
Svine-sund, att lemna sin ställning, hvarpå svenska
hufvudar-méen under Carl Johan den 2 Augusti passerade sundet.
Butenschön, som drog sig tillbaka på vägen mot
Hafs-lund, der general Staffeldts brigad var förlagd, och vidare
uppåt Bakkestad, gjorde vid Öiestad tappert motstånd mot
de förföljande svenska trupperna under Sandels.
Under tiden hade på en annan del af krigsteatem
Norrmännen vunnit fördelar, som kunnat blifva af ej
ringa betydenhet, om den, som ledde det hela, förstått att
deraf begagna sig. En svensk corps under öfvorste Gahn
hade ryckt in i Solöer, för att falla norska hufvudarméen
i ryggen, men sammanstötte den 2 Augusti vid Lier
söder om Kongsvinger med en norsk afdelning under
öfver-stelöjtnant Krebs, blef efter en hårdnackad strid
tillbaka-slagen och måste draga sig tillbaka till Matrand, der den
ett par dagar senare angreps af Krebs och led en
betydlig förlust.
Underrättelsen om Fredriksstads kapitulation togs af
Christian Fredrik till förevändning för ett reträttsystem,
som inom kort lemnade allt landet öster om Glommen, med
undantag af Fredrikssten, i svenska arméens våld. I
nejden af Bakkestad hade han samlat mestadelen af
Staffeldts och öfverste Hegermanns brigader, utgörande en
styrka om 14 å 16,000 man; man beslöt i krigsrådet att
nu, om någonsin, en hufvuddrabbning borde vågas; ordres
utfärdades, Christian Fredrik ej blott talade till haren,
uppmuntrande den till manligt dåd, utan till och med tog
dispositioner för den händelse, att han skulle — stupa.
Men vid nyheten om Fredriksstads fall, hvilken
ingalunda kunde vara konungen oväntad, gaf han, trots befälets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
