Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman var, såsom enhvar vet, aldrig i en
ekonomiskt oberoende ställning.
Han hade visserligen, sedan han lemnat Upsala, låtit
inskrifva sig så väl i Banken som Tullverket; men han
var fullkomligt oduglig till sifferkarl. I hans själ
arbetade andra krafter än de, hvaraf bildas en ordentlig och
nitisk tjensteman. Naturen hade bestämt honom att vara
en sångfogel, som sjöng af inre kallelse, obekymrad om
morgondagen; lefvande endast för stunden, öfverlemnade
han åt sina sånger att bevara hans minne åt efterverlden.
Namnet Bellman blef också snart kändt öfver hela
riket. Den unga, glada, sjelfsvåldiga och oförlikneliga
skalden måste blifva allas älskling, och hans sånger flögo
från stad till stad, under benämningen: ”Yisor, tryckta
• O
i ar \
Hyllad och firad af alla, från konungen till den
ringaste undersåt i riket, hade Bellman, det oaktadt, svårt
att taga sig fram i verkligheten. Han sjöng sig visserligen
till vänner och beundrare, men icke till kläder och föda. På
den väg bland lagrar och vinrankor, han vandrade, skulle
han säkert blifvit i saknad af det nödvändigaste, så framt
icke den tredje Gustaf suttit på Sveriges thron. Sjelf skald,
älskade och omhuldade monarken hvar och en, som idkade
skaldekonsten och ansåg det för sin pligt att vaka öfver
att icke något poetiskt genie gick förloradt under striden
med de timliga behofven. — Konungen bistod också
Bellman, som han insåg måste med sitt skaldesnille blifva en
prydnad för fäderneslandet.
Anmärkningsvärdt är, att Gustaf den Tredje var en
af de första, som med bifall yttrade sig om Bellman och
tog honom i uppmuntrande hägn; — men oaktadt den
godhet och frikostighet konungen bevisade honom, kunde
det likväl icke, med ett lynne sådant som Bellmans, före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
