- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1866 /
29

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

du min sång eländig, — fortfor han, lågande af ondska;

— vet du då icke, din usla skolappare, att den är af
Bellman. Förr må min mor svälta, än jag tager något af den,
fiom kallat Bellmans sånger eländiga.

Gossen rusade emot dörren; men ett halft dussin
starka näfvar fattade tag uti honom och lika många
röster ropade:

— Ja så, du smädar oss, du kastar våra pengar i
synen på oss; det skall du ha smörj för, din tuppkyckling,
som tror, att du kan gala så högt, när du bara är en
tiggarunge.

— Smörj skall han ha, den satbytingen, — skrek
skoflickaren, — smörj för det han förolämpar ärliga
arbetare och smörj for det han sjunger den der skojarens visor.

— Slå mig till döds, om ni viljen; men vågen icke
säga något om Bellman, för jag rifver ögonen ur den, som
det gör.

— Bet låter du allt bli, — vrålade skoflickaren och
fattade ynglingen om strupen; — jag säger ändå, jag, att
vismakaren Bellman är en skojare, för jag har lagat skor
åt honom och kke fått betalt. Nu kan du få en
omlappning för både din egen och hans räkning.

— Hvad nu, godt folk, — utropade en klar,
välljudande röst, — skolen ni anfalla en värnlös gosse? Icke
går det an. — Främlingen stod nu midt ibland dem. —
Bättre då, att gifva honom den skärf han begärt och låta
honom gå.

De uppretade arbetarne stirrade på den främmande.
Då han tystnat, hördes ett doft mummel. Den grälaktiga
skoflickaren var alldeles icke böjd för ett fredligt slut på
uppträdet, utan trädde fram till främlingen, sägande:

— Vi låta icke tukta oss af herrefolk, skall jag säga,
for si, vi tåla icke, att de lägga näsan i våra affärder;
vi gräla oA vi vilja, och vi klå på pojken, om det roar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1866/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free