Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen böjde ned hufvudet, och en häftig snyftning
gaf tillkänna att han gvet.
Bellman tvärstannade.
— Hvad min gosse, jag tror du gråter. Är du
be-dröfvad, så tala ut din smärta; med tårar vinna vi
ingenting. Bort med all barnslig stolthet, då du har med
Bellman att göra!
Snyftningarna upphörde; gossen fattade poetens hand,
mumlande:
— Hvad ni är god! O, min Gud, hvad jag är
lycklig, som af er blifvit behandlad med så mycken välvilja
och ändå, huru olycklig är jag icke!
Åter hördes något, som liknade en snyftning; men
den hämmades likväl genast, och sedan Bellman sagt
ytterligare några uppmuntrande ord, berättade gossen honom
sin korta historia.
— Ja så, du sjöng för bröd ? Stackars barn, det gör
mig ond t om dig. Här har du några daler till i morgon.
Hvar är det du bor?
Gossen uppgaf gatan och huset.
— Du behöfver icke komma och borsta åt mig i
morgon, utan stanna hos din mor. Skaffa henne och dig mat,
och hoppas sedan på bättre tider.
Då Bellman något sent på aftonen kom hem till sig,
fann han en bjudning till en rik grosshandlare, den vi
här vilja benämna Alm.
Bellman läste igenom bjudningsbrefvet, slängde det
sedan ifrån sig och gick till hvila.
Han var ännu icke färd^^lädd, då han följande
morgonen erhöll besök af Olof itexél. TJnder det de båda
männerna skämtade och pratade, fick Kexél ögonen på
Svm. 18fi6. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
