Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade äro prestsöner. Trotzig till att börja med, eftersom det
handlar om hjelp åt en fattig prestenka och hennes son.
Den, som önskar höra mig sjunga en visa om en fattig
poet och en skollickare, han lägger ett mynt under sin
tallrik. Alltså, Trotzig, du böijar. Få nu se, huru högt
Bellmans sång skattas. Här om aftonen sjöng jag på en
krog för att frälsa från stryk samma pojke, för hvilken
jag i dag tigger, på det han må få en bättre framtid än
den, att med dålig röst och på ett uselt ställe sjunga
mina bästa sånger, för att förtjena några slantar och
der-emellan för en lumpen styfver borsta mina dåliga skodon.
Grosshandlaren Alm såg nu upp från sin tallrik och
fastade ögonen på Bellman.
— Har solen i dag gått upp i vester, herr Bellman ?
— frågade han.
— Icke som jag vet, — svarade Bellman vårdslöst.
— Jag trodde det, eftersom ni sjunger för betalning.
— Misstag, herr grosshandlare; jag sjunger för att
öfva barmhertighet. All min rikedom är min sång, och
det är således endast genom den, jag kan lijelpa behofvets
barn. Vore jag rik såsom ni, så skulle jag gifva, utan
att anlita mina vänner. Nu är jag det icke, och derföre
sjunger jag om poeten och skoflickaren.
Efter dessa ord följde en tystnad. Hvar och en tog
upp sin börs, för att under sin tallrik lägga gåfvan åt den
fattiga ynglingen och hans mor. Äfven Hallman och
Kexél lade dit något.
Bellmans läppar logo, då hans ögon fastades på
vännerna. Han visste ganska väl, att de endast vid
utomordentliga tillfällen voro försedda med mynt. Kanske var
denna en af dessa undantagsdagar.
Sedan insamlingen försiggått, drack man Trotzigs
skål, och derefter skildrade Bellman i en sång, huru en
skollickare behöll i pant de enda brukbara skor, en fattig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
