Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro poeter och grossörer, — - sade Bellman; —ty då vore
fara värdt, att han finge svälta ihjäl.
Dagen derpå var en ovanligt klar Oktobermorgon.
Bellman var, oaktadt kalaset hos Trotzig, tidigt ute och
vandrade af till Stora Badstugugatan å Norrmalm. Här
inträdde han i ett lågt förfallet trähus och frågade efter
fru Osenius, enka efter en prest och moder till den unga
sångaren på krogen.
Bellman kom som en tröstens och hugsvalelsens engel
med hjelp och lindring i nöden.
Unga Philip, enkans son, var sexton är, med ovanliga
anlag för teckning, ehuru nöden under de sista åren hade
gjort, att han hvarken fått öfva detta anlag eller fortsätta
sin skolgång. Den summa pengar Bellman medförde, satte
den stackars modern i tillfälle att komma ur sin
utblottade belägenhet och gaf utsigt åt sonen att få återtaga de
afbrutna studierna.
Den sjuka fru Osenius tillfrisknade, och efter några
veckors förlopp finnes i enkans boning lika många skäl till
förhoppningar för framtiden, som det före Bellmans
iuträ-dande der varit sorgligt och hopplöst. Af mor och son
välsignades skalden såsom deras räddare.
Under det Bellmans f. d. uppassare sälunda fortgick
på den bana, som genom sångarens bemedling blifvit
öppnad för honom, fortsatte Bellman att dikta i kretsen af
vänner och själsfränder. Han skötte sitt skaldeyrke lika
bekymmerslöst och obesväradt som sina affärer, men med
den skillnaden, att här ledde honom en mäktig konstnärs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
