Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna någon i det yttre rummet, men gick, det oaktad t,
icke vidare, ty han hörde sitt namn nämnas af ett par
röster, som samtalade i rummet innanför.
— Se så, mäster Martin, — yttrade den ena, — låt
nu höra hvad ni vill lemna de der kläderna till; jag har
ju sagt er, att Bellman skall hafva dem, och nu får ni
icke vara oresonlig, utan gå in på det pris, jag sagt, och
att jag betalar dem genom arbetsbyte.
— Bellmau, vismakaren! — yttrade en annan röst.
— Om han kom med hit sjelf, så kunde jag hafva njigon
glädje af att jag lemnade dem för godt pris; men nu så ...
— Ska ni ta’ mig dj - n sälja dem åt mig, och det
utan att Bellman kommer hit. Ni är skyldig mig pengar,
dem qvitta vi af, och resten betalar jag med arbete åt
er och edra ungar. Yill ni icke, så går jag väl till en
annan skräddare; men då skall ni .genast betala mig, hvad
ni är skyldig, för jag har gifvit mig f—n på, att
Bellman skall ha nya kläder innan aftonen. Tycker ni
det är skick och Teson, att en sådan man, som han, skall
gå illa klädd?
— Det tycker jag visst icke, och efter ni talar så
resonabelt, så skall ni få dem för den spottstyfver ni
bjudit; men jag vill åtminstone se, huru en poet bor, och
skall derföre sjelf bära kläderna till honom.
— Det kan ni få; men låt oss nu göra upp våra
räkningar, och sedan begifva vi oss i väg. Yid den här
tiden är han aldrig hemma.
Bellman atlägsnade sig, nyfiken att lära känna den,
som hade åtagit sig att sörja för upphjelpandet af hans
garderob. I stället för att, såsom han hade ämnat, gå och
träffa Kexél och Hallman, vandrade han till sin enkla boning.
En half timma förflöt, utan att någon kora att störa
hans ensamhet; men nu hördes steg i trappan, och någon
frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
