Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmans skor. Novell af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Känner ni igen mig ? — frågade Bellman och
böjde sig ned öfver honom.
Skomakarens bleka ansigte fick en lifligare färg, och
han utropade:
— Det är ju han, kan sjelf. Gud vare lof, att ni
kom! — fortfor han och omfattade Bellmans ena hand
med sina darrande händer. — Det har gått mig illa, allt
sedan den der artisten öfvertalade mig att åt honom sälja
edra gamla skor, som varit min lycka i lifvet. Tvenne
dagar efter det han köpte dem insjuknade jag och har
sedan icke kunnat lemna sängen; men nu blir det nog
bra, sedan jag fått se er, herr Bellman. Ni skall ju icke
öfvergifva min stackars flicka, då jag går bort ? Nej, jag
vet att ni icke skall göra det.
Hvad som vidare sades emellan skomakaren och
poeten, känna vi icke, men väl, att då Bellman gick, var
den sjukes ansigte lugnt och fridfullt, skaldens åter
allvarligt och sorgset.
Julaftonen randades klar och blid. De nygifta
började den med gåfvor och gengåfvor af smekningar.
Bellman var lycklig och belåten med lifvet och tyckte sig
hafva vunnit all jordisk sällhet, då han kommit i
besittning af en ung och älskvärd maka.
Yid middagstiden gick han bort, men återkom efter
ett par timmars förlopp. Då han inträdde till sin
blomstrande hustru, sade han‘ helt glädtigt:
— Jag medför en .gåfva åt dig; men jag fruktar, att
den vid första påseende icke blir välkommen.
Den unga frun förklarade, att hvarje gåfva af honom
måste vara kärkommen. Bellman menade skämtande, att
han nu finge tillfälle pröfva sanningen af hennes försäkrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
