Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfvergången af Stora Bält i Februari 1658. Historisk teckning af Julius Mankell (med 8 illustrationer) - I. Recognosceringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordspråk säger visserligen: att små orsaker kunna liafva
stora verkningar. Detta torde dock blott betyda, att man
vanligtvis icke varseblifver de länge förberedda, fastän
för det ytliga betraktandet förborgade anledningarne till
stora händelser, hvilka genom en i sig sjelf ringa
omständighet kunna bringas till mognad. Man ser gnistan, som
tänder, men icke sjelfva minan, som ligger nedgräfd djupt
i jorden.
Så hår man äfven i Carl Gustafs märkvärdiga tåg
öfver Bälterna, som i historien sakuar sitt motstycke,
velat se en tillfällig handling, föranledd af nämnde
hafs-armars ovanliga tillfrysande, hvaraf ko:iungen med sin
vanliga raskhet och skicklighet, att i flygten gripa sig
företeende gynnsamma omständigheter, begagnade sig att
vinna en ytterst fördelaktig fred. Yill man dock närmare
undersöka saken, skall man finna att denna herrliga bedrift
hade till underlag en inre nödvändighet af så befallande
natur, att den knappast * lemnade något annat val öfrigt.
Hvad Carl Gustaf i sin dåvarande belägenhet ovilkorligen
behöfde, var fred med någon af sina många fiender, och i
främsta rummet med Danmark; men dennä fred kunde
blott vinnas i Köpenhamn; och der kunde den blott
vinnas under vintren; derföre måste den äfven, vid tid som
skedde, sökas derstädes, kosta hvad det kosta ville. Att
sådan var Carl Gustafs belägenhet, skall man lätt finna
genom en blick på hans dåvarande ställning.
Carl X hade otvifvelaktigt misslyckats i sitt med så
stora utsigtel* till framgång företagna polska krig, emedan
han ej, enligt sin första plan, inskränkt sig till Preussens
och Samogitiens erÖfring, utan spridt sina skaror öfver
Pohlens omätliga slätter, der de småningom samn ansmält
till svaga hopar, hvarigenom han blifvit beroende, än af
Brandenburgs, än af Siebenbiirgens furste. Men den för
hans stolthet olideliga skymfen, att för sig och verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
