Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfvergången af Stora Bält i Februari 1658. Historisk teckning af Julius Mankell (med 8 illustrationer) - III. Öfvergången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När allt var i ordning, satte sig konungen jemte
franska sändebudet Terlon i sin släda och sade leende åt
Dahlberg: rid nu förut och visa vägen ! Den sednare tryckte
ögonblickligen sporrarne i hästens sidor och galopperade
ensam ett långt stycke framför alla andra ut på isen, för
att visa, det han var säker på sin sak. De öfriga följde
långsamt och försigtigt efter; till och med hästame satte
trefvande fram hofvarne. Ej må man undra på, om
månget hjerta klappade starkare än vanligt och om mången
kind bleknade. Att strida mot en öfverlägsen fiende på
landbacken, var en barnlek emot att trotsa ett falskt
element, hvilket när som helst kunde öppna sig under ens
fotter, då man vore räddningslöst förlorad. Ej få bland
de närvarande hade med egna ögon några dagar förut,
vid öfvergången af lilla Bält, sett huru hafvet inom ett
ögonblick uppslukade tvenne hela kompanier. Och detta
isfält var många gånger vidsträcktare; med möda,kunde
man på andra sidan varseblifva en svag strimma land.
Emellertid afiopp allting lyckligt. Yid middagstiden
hade tåget börjat. Afståndet till Grimsted vid Taars
färjeställe på Laaland var knappa 5 svenska fjerdingsväg.
Kl. 3 e. m. satte de främsta afdelningarne foten i land;
snart voro alla på fast botten. Mången tacksam bönesuck
höjde sig till den allsmägtige Guden. Konungen var utom
sig af glädje; Dahlberg likaså. Den förre sände genast
gen.-adjutanten Lindeberg till Wrangel med underrättelse
om företagets lyckliga utgång samt med befallning att
Wrangel med fotfolket och artilleriet samt allt rytteri,
som ännu var kringströdt på Fy en, så fort som möjligt
skulle komma efter. Riksamiralen ville i början ej tro
Lindeborgs utsago; men då denne heligt bedyrade
sanningen deraf, utbrast han utom sig af förvåning: Sä, Hans
Majist är öfver! Dä hafver Gud visst hulpit honom!
Straxt efter öfverkomsten tog konungen qvarter på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
