Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfvergången af Stora Bält i Februari 1658. Historisk teckning af Julius Mankell (med 8 illustrationer) - IV. Freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följd af det redan förut svaga fotfolkets sannolikt stora
förluster. Danskarne skulle otvifvelaktigt få mod att hålla
sig, tills öppet vatten inträffade. Och Carl Gustaf vore
då med sin handfull folk tillspillogifven åt de från alla
håll tillströmmande fienderna. Som man sedan fick veta,
hade äfven d. 5 Febr. i Berlin ett förbund blifvit slutet,
enligt hvilket inom fyra veckor Österrike skulle uppställa
10,000 man, Pohlen 8000 och Brandenburg 8000;
dessutom hade Holland särskildt lofvat att genast sända 7000
man samt inom trenne veckor, om blott Köpenhamn och
Kroneborg kunde hålla sig så länge, 25 örlogsskepp.
Men kunde man ej taga Köpenhamn med storm, så
voro utsigtema att taga det med belägring eller blokad
ännu mindre. Oberäknadt den farliga tidsutdrägt, som
häraf skulle uppstå, då isen när som helst kunde gå upp,
så hade man intet belägringsartilleri eller andra
nödvändiga behofver, hvarjemte bristen på fotfolk åter gjorde sig
gällande.
Resultatet af allt detta var således, att för Carl
Gustaf, då han ej trodde sig kunna taga Köpenhamn genast
och med storm, hvaije tidsutdrägt skulle blifva i högsta
grad förderflig. För honom var en snar fred följaktligen
lika vigtig, som för danskarne. På samma gång han
der-före å ena sidan pådref dess hastiga afslutande genom
den beständiga hotelsen att framrycka och storma, gjorde
han å den ändra sådane eftergifter, som i väsendtlig mån
måste underlätta freden. För efterverlden, som känner till
och i lugn kan granska och jemföra alla facta, är det ej
svårt att begripa, det han sålunda handlade i alla
hänseenden rätt och klokt. Men att han sjelf då, i
händelsernas brusande ström och under intrycket af nödvändigheten
att hastigt besluta sig, genast fann det rätta samt
uppträdde med lika mycken moderation som fasthet, detta be-
Svea. 1866. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
