Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Onsdagsbrölloppet. Historisk skizz af Sylvia (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan III, bar sedan några timmar Erik Tnreson Bjelkes
trolofningsring, och denna trolofning firades i de
jiärgrän-sande rummen med stor pomp och högtidlighet.
Denna förening, egentligen tillställd af
enkedrottnin-gen, gillades och påyrkades af alla slägtingarae, hvarföre
samtliga gästerna voro lyckliga och glada.
Det lifliga sorl, hvilket emellanåt trängde sig till det
undangömda gemak, dit Sigrid dragit sig tillbaka, ryckte
ej hennes själ ur dess vemodsfulla tankar. Dessa
tankar voro likväl ej rätt klara, utan ganska sväfvande
och obestämda, medan en qvalfull ångest
sammanpressade hennes bröst. Småningom antogo de dock form;
smärtan gaf vika, och bilder ur hennes flydda barndom
framträdde nu för själens inre öga.
Hon tyckte sig återse sin för många år sedan
hädangångna mor, den stolta Beata Stenbock, syster till Katharina,
Gustaf Wasas älskade gemål. Ännu en gång sprang hon
obekymrad och lekfull vid denna moders sida och hörde
hennes milda stämma lugnande tala till henne, sitt
yngsta ... sitt hjertas sommarbarn, uppmanande henne att
kufva sin otålighet och dämpa sin liflighet... Och denna
för alltid tystnade röst, huru väl skulle hon ej nu behöft
höra dess välkända tonfall, för att söfva sitt hjertas
alltmera tilltagande oro? Hon tänkte på sin far, den ädle
och lärde -Pehr Brahe, vid hvars dödsbädd hon stått för
fyra år tillbaka. Denna dödsbädd, huru många sorgliga
minnen medförde den icke; ty de oroliga tiderna och
konung Johans misstroende nekade ju de närmaste
slägtin-garne att besöka honom under denna sista svåra stund.
Hon tänkte på det beroende, hvari hon sedan kommit,
samt på sina slägtingars önskan och sin egen
eftergif-venhet att antaga Erik Bjelkes giftermålsanbud, ehuru
hon hvarken älskade eller ens högaktade honom. Älskade
hon då någon annan ?... Nej ... Hennes hjerta var fritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
