Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Onsdagsbrölloppet. Historisk skizz af Sylvia (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mörka tankar hopat sig i min själ. Du vet jag
älskar icke Bjelke och att jag endast på eder inrådan antog
tillbudet af hans hand. I förstone förekom det mig icke
«å svårt att villfara eder önskan; men ju närmare jag
kommit min trolofningsstund, desto ängsligare har jag blifvit.
Huru bittert ångrar jag icke min eftergifvenhet... Det
förefaller mig, som om jag afsagt mig all lefnadslycka.
Du skall se, att jag går Äll mötes mången sorg, och att de
dystra aningar, som uppfylla min själ, säkert gå i fullbordan!
— Lugna dig, — bad Ebba och strök smekande systerns
bleka kind. — Med Guds hjelp besannas de icke! Det
är blott så länge ditt sinne är upprördt och oroligt, som
du skådar framtiden i så mörka lärger. I morgon och vid
lugnare besinning skall du vara nöjd med din lott.
— Ack, — klagade Sigrid, — morgondagen medför till
mig hvarken lugn eller glädje. Sedan jag bär denna ring,
tycker jag mig vara bunden till både kropp och själ. Men
bojan kan icke krossas ... tro och lofven kunna ej
brytas ... Det är för sent!
— Ja, det är för sent, — svarade Ebba och tryckte
med värma systerns hand. — Sök att finna dig i ditt öde .. .
Kom ihåg, att Bjelke-slägten är jemngod med vår egen.
Säkert skall du som Eriks maka och i uppfyllandet af
dina pligter finna husligt lugn, om icke sällhet och lycka.
Qvinnans lott är ödmjukhet... hon får ej ega någon egen
vilja ... uppoffringar och försakelser äro hennes jordiska
bestämmelse.
— Ja, af kärlek kan man uppoffra allt... hvarföre
denna ständiga ödmjukhet, för mannens vilja? Nej, — och
Sigrid skakade sitt sköna hufvud, och hennes stora blå
ögon tätlade i gnistrande klarhet med de diamanter,
hvar-nied hon var prydd. — Nej, och tusen gånger nej, detta
slafviska tålamod ärdcke vår bestämmelse, jag känner det
här. — Hon förde systerns hand mot sitt klappande hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
