Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Johan Fredrik Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissa mellanstationer finnes i beredskap för oss ett dukadt
bord och för Öfrigt goda hoteller till nattqvarter, faller
det oss knappast in att ett ögonblick tänka på att det är
en beskedlig machin, som sålunda praktiserar oss fram,
och att det är en lika beskedlig machinist, gud vet hvad
för en, på hvilken hela resan väsendtligen beror. Denna
machinist är dock i sjelfva verket en sannerligen ytterst
vigtig person, han har dock, han, hela ”trainen” i sina
händer och på hans påpasslighet hvilar allt; men ingen
frågar efter honom, der han står halfgömd i sitt skåp på
lokomotivet, och ingen tackar honom särskildt för att allt
går sin gilla gång. Det är på samma sätt med
stats-machineriet; det har sina öfver- och under-ingeniörer, sina
machinister och sina eldare, hvilka bilda den såkallade
embetsmannakåren. En och annan af dessa, en Stephenson
bland kanslifunktionärer, en Nils Erikson bland kameralister,
gör sig ett namn och blir bemärkt, mängden står år ut och
år in bland sina kugghjul och utvexlingar och vefstakar, alla
dessa statsadministrationens invecklade detaljer, och gör
hvar sin tjenst mekaniskt nog, men verlden märker
knappast deras tysta och stillfardiga arbete, bryr sig ej heller
synnerligt derom, man betalar dem och dermed nog. Och
dock är det oändligt mycken respektabel möda, som på
detta vis dagligen tages i anspråk till det helas gagn,
mycken ihärdig håg, mycken’ redlig vilja, mycken otröttad flit,
äfven mycken sakkunskap, som vi andra slippa att bära
på, mycken detalj-insigt, som kan synas foga värd, men
förutan hvilken ”tåget” likväl skulle komma att stanna.
J. E. Eåhraeus tillhörde alltfrån början, man kan
nästan säga, ”med själ och hjerta” denna embetsmannakår,
hvars stilla verksamhet så lätt undflyr mängdens
uppmärksamhet. De voro tvenne tvillingsbröder Eåhraeus, hvilka
begge efterhand arbetade sig upp till betydande, bemärkta
och hedrade män; det var fliten, den undangömda, afverl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
