Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Sven Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ampelt erkända grundliga teologiska studier, skall man
genast kunna göra sig en någorlunda riktig föreställning om
vidden och mångsidigheten af S. Rydbergs akademiska
bildning. Men det bör härtill läggas, att detta myckna
vetande ingalunda hos honom var endast en ytlig,
encyklo-pedistisk bekantskap med litet af hvart; Rydberg lemnade
aldrig en disciplin, utan att hafva gått på djupet dermed,
och han lemnade den aldrig för en annan utan att dock
dertill jemnligen återkomma. Hela hans lif var ett
fortsatt studium af det allvarsammaste slag och han slutade
sålunda med att vara en polyhistor af första ordningen,
S. Rydberg var i sjelfva verket en af de ytterst få inom
vårt land, på hvilka benämningen "polyhistori dess sanna
mening kan med full rätt tillämpas.
Man skall med skäl förundra sig öfver, att en så
lärd, grundlig och allsidig man vid ett universitet, som i
sednare tider just icke egt något öfverflöd på infödda
dugligheter (Rydberg var en stiftets son, född i Carlskrona),
icke användes i annan ställning, äu såsom adjunkt af icke
ens ”ordinarie*’ egenskap. Förhållandet förklaras endast
genom en alldeles egendomlig tillbakadragenhet från
Rydbergs egen sida. Hans anspråkslöshet öfverträffade, om
möjligt, hans stora fond af kunskaper. För att ”vinna
befordran*’, det vare sig på hvad plats som heldst, är det
dock med ytterst få undantag en regel, att man sjelf skail
göra litet mera derför, än endast låta saken ”gå sin gång*’,
detta är nu så tillställd t här i verlden. Rydberg
saknade förmågan att föra sig sjelf fram och det är icke
alltid en Gustaf d. 3:dje tillhands för att taga en Samuel
Öd-man halft med våld och säga till honom: sitt här! Denna
Rydbergs karakteristiska anspråkslöshet, som närmade sig
till räddhåga att alltför mycket synas, vållade äfven, —
hvad som obestridligt låg emot honom på sätt och vis, —
att han icke på långt när gjorde sina kunskaper frukt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
