- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1867 /
21

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Agne och Guldkedjan. Forn-nordisk saga, bearbetad af Wilhelmina Stålberg (med 2:ne illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vind och betraktade henne med förvåning. — Jag har
aldrig sett dig sådan.

”Åh nej,” svarade Kon med en stolt knyck på det
vackra hufvudet; ”hopplös är jag icke egentligen; jag blott
förutser huru allt skall gå. Förgäfves fylles Jumalas
tempel från morgon till afton med gråtande qvinnor och barn,
som bedja om försköning för den hotande olyckan; gudame
ändra ej hvad de en gång beslutat och Jumala drar ej det
straffande riset tillbaka, sedan han en gång utsträckt det
öfver oss. —Det är så verldens gång, Thorvind; det starka
måste gå fram, det svaga måste duka under.”

— Icke alltid — svarade den unge mannen med
till-försigt, ty han tyckte sig känna en hel här i sin högra
arm. — Oss skall den onde vikingen icke besegra, vi skola
veta försvara oss.

”Vi skola ej kunna det, vi, mer än våra grannar, de
andra kustfolken, Thorvind. Och hur vill du väl att våra
män, försoffade af den mångåriga freden och hvilan under
sotad ås, skola försvara sig mot dessa nordiska
rövarhopar? — Nej, dödade eller slagna i bojor bli vi snart
allesamman.”

— Icke du, åtminstone — inföll ynglingen ifrigt. —
Din skönhet skall förtjusa den fiendtlige nordkämpen, som
kanske i godo begär dig af din fader och för denna
dyrbara gåfvas skull skonar hela landet från förhäijelse.

”Skjalf blir aldrig en fiendes maka!” yttrade den unga
flickan med vredeblixtrande ögon.

— Du glömmer, sköna Skjalf, att qvinnan har intet
val; hon är en bytesvara, som af fiader eller broder kan
föryttras.

”Eländige!... hvi erinrar du mig om detta?”

— Ja, väl eländig____du har rätt, ty den kärlek,

som förtär mig, gör mig till den olyckligaste bland män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1867/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free