Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. Hon pekade på minnesstenen, som bar Johan
Henrik Kellgrens namn.*)
— Men dessa drömmar, bästa tant, komma att kosta
er lifvet; ty att stanna hela timmar på kyrkogården under
en oblid årstid måste ovilkorligen hafva ett menligt
inflytande på helsan.
—: Och för hvem skulle väl jag spara mig? frågade
den svartklädda damen. Allt hvad jag älskat, ligger
bäd-dadt i grafven; alla, som älskat mig, hafva lemnat detta
jordiska.
— Tant glömmer mig och min mor; äro då vi
ingenting för er?
Öfver den bleka qvinnans ansigte flög en lätt rodnad;
hon räckte ynglingen handen med ett mildt leende och
sade:
— Ack ja, J ären så goda emot den stackars
ensamma qvinnan.
— Att känna, är att älska tant, sade den unga
mannen, fattade hennes hand och tilläde: Min mor väntar,
låt oss gå!
Den sorgklädda reste sig och tog den arm, som
erbjöds henne.
Det fanns vid den tiden ett litet vackert
envåningshus på Blasieholmen; möjligt är, att det ännu står qvar.
Till detta hus promenerade våra bekanta från kyrkogården.
Den stängda porten öppnades, innan de hunnit
vidröra klappen, och de inträdde i en mindre sal, der ett
medelålders fruntimmer kom emot dem med orden:
*) Uti kyrkomnren år öfver den vid murens fot belägna
grafven insatt en polerad stentafla med Skaldens namn, födelse* och
döds-år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
