Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Snön. Poem af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och i sin skrubb der dväljes en poet,
Som skall om kärlek, ljus och värme skrifva
(Ty han ”beställning” fått preeis på det)
Men, ack! på is får färgerna han rifva.
Och derför blir det stundom som det kan;
Ej trifves anden i ett fruset sinne,
Och hulpe Bacchus ej vår stackars man,
Så fröse säkert äfven orden inne.
Och kanske vore detta rätt så godt,
Ty med detsamma doge ock poeten,
Och då — hvem hade större vinning fått,
Den stackars döde, eller allmänheten?
Nej! första snön må prisa hvem som vill,
Men mig den tyckes blott ett likbud vara,
För hvars ”klä hvitt” jag aldrig slår en drill,
Fastän jag är en stackars snösparf bara.
Jag älskar sol och ängar, ljus och vår
Och fåglar små och skog och ljumma vindar,
Och böljan, då hon fri mot stranden slår,
Och blomsterdoftet från de höga lindar.
Och sång och värme, lif och mnnterhet,
Och gyllne fält och trefligt fyllda stackar;
Jag älskar allt hv&d godt och skönt jag vet,
Men —första snön och vintern? —nej, jag tackar!
Leo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
