Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ægirs Gästabud. Sånger vid Molins fontän af Frans Hedberg (med 5 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och då nåddes min brnd
Utaf klockornas ljud,
Och hon glömde sin make för ljusets God!
Hon steg upp i den fria, den ljusa verld
Ifrån Neckens förmörkade härd.
Och vid klockornas klang på den vana stig
Glömde djupet och barnen och mig.
Och nu gråta de små
Uppå bolstrarne blå,
Och den ensamme Necken förtvifla må.
Ty jag kan ej förgäta min glömska brud,
Ej dess skönhets förtrollande skrud!
Och jag kan icke glömma hur säll jag var
Dessa korta, förlorade dar;
Derför klagar min sträng,
Öfver dal, öfver äng,
Derför leder jag ingen till brölloppssäng!
Derför bidar jag troget i enslig sal
Under längtan och suckande qval;
Derför sitter jag träget vid bäckens strand
Med min harpa i darrande hand!
Kanske rörs hon en gång
Af min klagande sång,
Kanske finner hon jorden till slut för trång!
Fagerbarmade döttrar af hafvets gud,
Nu har Necken sin sorg gifvit ljud!
Vredgens icke på den som er fägrings prakt
Ej kan fängsla med strålande makt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
