Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - Christian Stenhammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina lektorsår sysselsatte han sig bland annat äfven med
geografiska studier, (frukten häraf är hans välbekanta
geografiska lärobok.) Man skulle tycka, att så många olika
ämnen vore mer än tillräckligt för en man, om äfven
be-gåfvad med ovanlig förmåga att sätta sig in i
vetenskapens särskilda discipliner, men intet af allt detta var dock
hans hxjtfvudsak. Denna var naturkunnigheten.
Stenham-mar vaf i sjelfva verket en själafrände till Agardh, denna
vidunderlige man, hvilken äfvenledes var matematiker,
statistiker, historiker, filosof, teolog, m. m. men tillika
botanist, och botanist af just icke vanlig ordning, såsom
nogsamt kändt är. Stenhammar var för öfrigt icke blott
botanist, utan ännu ytterligare — entomolog. Han har
skrifvit åtskilliga afhandlingar öfver vissa insektsgrupper
och de värderas högt af vetenskapsmän; dock var
botaniken alltid hans älsklingsstudium. Eedan vid Linköpings
gymnasium bildade han omkring sig ett slags botaniskt
sällskap och i sin sednare ställning som prest på landet
verkade han outtröttligt för att utbreda en allmännare håg
för studium af växtläran. Sjelf föregick han med lysande
exempel som botanisk samlare, — man såg honom ännu
’ i hans sena ålderdom aldrig spara sig på sina exkursioner,
utan, rask som en jägare, uppsöka nya växtstallen och
undersöka de mest oåtkomliga trakter, — men han var
dessutom en den botaniska vetenskapens praktiska
befräm-jare, så som få väl varit i vårt land. Stenhammar var
rena motsatsen till detta slags vetenskapsmän, hvilka
svartsjukt stänga sig inom lyckta dörrar med sitt vetande och
för hvilka utom den lärda verlden ingen verld finnes till;
han var snarare en af detta andra slags vetenskapsmän,
hvilka anse den dag förlorad, på hvilken de icke gjort
någon proselyt. Och hans talang, — ty det fordras en
alldeles egendomlig talang till detta, — hans talang att
skapa elever och anhängare och medhjelpare var i högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
