Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - Disa Böttiger, född Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet det, — detta milda solsken släcktes
och i din ”stndio” blef det åter sknmt,
jag vet, — den bittra bägaren dig räcktes
af denna magt, som endast vinkar stnmt,
som räknar menskans timmar här i tiden
förutan uppskof, misskund och apell,
jag vet det, — lyckan, harmonien, friden,
de ljusa,Genier, jagats ur sitt tjäll,
jag vet det. — hon är död. Ej skaldens lyra
besvärjer ödena, som verlden styra.
Hon vandrat hädan, denna vän och maka,
hon, som allena var för dig en verld,
som lät dig lifvets bästa sällhet smaka
och strödde glädjens rosor kring din härd,
som likt Iduna, — sjelf en sagans Disa, —
dig bjöd sin frukt ur gudars äpplegård,
— hvar ädel qvinna till vår tröst och lisa
har dessa trolldomaäpplen i sin vård,
föryngringens! Det är, symboliskt taget,
den milda blicken, huldheten, behaget.
Hon har försvunnit, så som höstens svala
sin kosa styr till himlar mera blå,
men mången runa skall om henne tala,
ej sorgens blott, men hågkomstens också;
som sångarns ädla maka skall bon minnas,
som hälften af hans väsen och hans själ,
och — hvilka anor skulle högre finnas? —
sjelf var hon ju af sångarblod jemväl!
Esaias’ dotter! — det är dock en adel,
ett arf af ära utan vank och tadel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
