Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - C. H. Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JBte $21$St3fÄÄ Cle
I samma mån som den proyinciella sjelfstyrelsen,
hvilken genom Landstingsinstitutionen blifvit möjliggjord, hinner
utveekla sig och vinner i stadga, framstår det också
naturligt nog allt fler och fler medborgare, hvilka i specifik
mening förtjena namnet “kommunalmän", och desto mera
blifver också den allmänna uppmärksamheten fästad vid
desamma. Tillfallet alstrar förmågorna, och många
talanger, som förut saknat ett större falt för sin verksamhet,
kallas efterhand, sedan denna verksamhet blifvit dem
erbjuden, fr$m ur sin undangömdhet. En sådan talang var
den d. 30 augusti 1866 aflidne brukspatron C. H. Ekstrand.
Det är en allmän och af ingen jäfvad mening, att hos
denna man fanns en sällsynt administratif förmåga och att
han i sjelfva verket var en “brukbarhet“, som skulle
passat för angelägenheter af vida större dimensioner, än dem,
inom hvilka han sjelf föredrog att röra sig. Det län, han
tillhörde, Nyköpings, tog honom i anspråk för mycket olika
uppdrag och ärender, och ingen har uppfyllt dessa anspråk
med större beredvillighet, fa med större skicklighet och
mångsidighet. Brukspatron Ekstrand medförde till alla de
särskilda arbeten, honom anförtroddes, ett ovanligt ordnings-,
sinne, en skarp uppfattningsförmåga^ en outtröttlig drift.
Som Hushållningssällskapets v. ordförande och som likaledes
vice ordförande i Landstinget, utvecklade han en
fruktbringande verksamhet i otaliga riktningar, men han räckte
dessutom till för alla möjliga speciella kommittéer, för
bank-styrelser^ m. m. Han var en af dessa sällsynta män, för
hvilka det icke kännes som ett offer, att egna sin tid och
sina krafter åt det allmänna, utån hvilkas stolthet det är
att i främsta rummet förtjena namn af en gagnande
medborgare och hvilka med glädje kasta sig in i alla de olika
förrättningar, som tillhöra samfundets invecklade maskineri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
