Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - I. Återtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad hade under denna vigtiga dag konungens
näst-befallande, Lewenhaupt, gjort? Låtom oss följa hans egen
berättelse. På morgonen väcktes han af sin dräng, först
sedan konungen redan farit, samt kunde med möda uppnå
honom. Af marschrigtningen insåg han genast, att
konungen, då han ej vid Nova Senszary öfverskridit Worskia,
åtminstone ännu ej beslutat sig för tåget till Krim.
Emellertid fick han under förmiddagens lopp ingen befallning
från Carl XII. Till Bjeliki följde Lewenhaupt med hans
vagn; men på eftermiddagen öfverväldigades han så af
mat-tighet, trötthet och sömnighet, att han tappade bort spåren.
Då han slutligen märkte detta, skyndade han en annan
väg förbi Kobyljaki till Sokolkow för att genskjuta
konungen ; men när han kom dit, fann han före sig Diiben,
hvilken äfven tappat bort konungen och som förmodade att han
redan begifvit sig förut, hvilken åsigt äfven skenbarligen
bekräftades derigenom att Silfverhjelms afdelning var borta.
Efter att hafva förtärt en brödbit och druckit litet vatten,
fortsatte Lewenhaupt vägen till Perevoloczna vid Dniepern.
Men äfven der fanns icke konungen. Och snart derefter
anlände Diiben med underrättelse, att konungen verkligen
anländt till Sokolkow, men der stannat qvar. Lewenhaupt
ville då gerna rida tillbaka; men som både han och hans
hästar voro i grund utmattade, tillbragte han natten vid
Perevoloczna. Och först der märkte han till sin stora
förskräckelse, att Dniepern var en fjerdedels mil bred och att
ingen tillstymmelse till bro fanns, fastän armén skyndsamt
nalkades.
Den ende, som denna dag tänkt och handlat för armén,
ehuru med föga framgång, var den outtröttlige Gyllenkrook.
När han på morgonen anlände till Bjeliki, som artilleriet
just då genomtågade, träffade han Eunk, som i följd af
Trautvetters försummelse först en stund förut fått
Gyllen-krooks bud, men nu ämnade sig till konungen. Sedan Gyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
