Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - I. Återtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan’ budet blifvit afskickadt, begaf sig Gyllenkrook
åter å väg med Silfverhjelms 300 ryttare. Yid ankomsten
till Kiszenka Q mil från Dniepern), funnos der i Worskla
8 stora pråmar, som Gyllenkrook oförtöfvadt lät nedföra i
Dniepern, hvarefter han fortsatte vägen till det af ryssarne
för några månader sedan nedbrända Perevoloczna, dit han
anlände på eftermiddagen. Emellertid hördes intet af från
Eunk eller Lewenhaupt. Deremot anlände kl. 5 e. m. 24
timmermän med yxor, hvilka likväl kommo af sig Sjelfva,
utan att af någon hafva erhållit befallning. Gyllenkrook
sände då genast en officer med 30 hästar tillbaka till
Kiszenka med ordres: ”att bedja hans majestät derstädes stanna
med armén och ej komma ned till Dniepern, förrän
Gyllenkrook sjelf kommit dit och fått tala med hans majestät; så
snart armén kommit till stället, skulle alla husen nedrifvas
och deraf göras flottar.1’
Som det egentliga öfvergångsstället öfver Dniepern var
något högre upp, qvarlemnade Gyllenkrook vid Perevoloczna
150 ryttare jemte timmermännerna, som skulle förfärdiga
flottor af 70 grofva timmerstockar, samt red med
återstoden af sitt folk vidare. Yid ankomsten till
Öfvergångsstället fann han, att vattnet mycket stigit på fälten vid
stranden; han lät då tvenne ryttare, som kunde simma,
af-kläda sig och gå ut med störar för att undersöka, hvar
vadet och minsta djupet var; dessa gingo ett långt stycke
ut, tills de fingo reda på det största djupet, dit äfven
Gyllenkrook red ut. Då mörkret emellertid inbröt, måste han
snart afsluta sina undersökningar, hvarefter han tillbragte
natten på stället.
Som man finner af ofvanstående, marscherade Carl XII
den 29 i obegriplig sjelfförblindelse, och utan att vara
tvungen af ryssarne, till Dnieperns nära grannskap, fastän han
ej hade ringaste vetskap — om man undantager Funks
otillförlitliga uppgifter — huruvida något vad fanns öfver floden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
