Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - II. Öfvergången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en båt, jemte befallning att försvara sig i det längsta,
innan de gingo tillbaka öfver floden.
När Gyllenkrook kom tillbaka till venstra
Dnieperstranden var klockan ungefär 12 på middagstiden. Icke långt
derefter varseblef han en mängd ridande och straxt derpå
äfven trossen komma till öfvergångsstället från Perevoloczna.
Eland andra kom äfven Mazeppa och gick med de
förnämsta af sitt följe öfver strömmen; hans kosacker simmade
öfver på sina dervid vanda hästar. Derjemte anlände
generaladjutanten Gyllenklo med befallning från konungen,
att Gyllenkrook skulle inställa sig hos honom. Den
sednare frågade då: ”Hvar är konungen?”, hvarpå Gyllenklo
svarade: ”Han lärer rättnu vara här.” Gyllenkrook blef
häröfver i högsta grad bestört och sade: ”Har armén icke
stannat vid Kiszenka?” ”Det vet jag icke,” svarade
Gyllenklo. ”Stod ingen officer vid Kiszenka ?” frågade Gyllenkrook
ånyo. ”Jo,” svarade Gyllenklo, ”en officer var der och
talade med hans majestät samt visade sina ordres; men hans
majestät sade, att han sjelf ville tala med eder.”
I detsamma kom konungen i sin vagn och körde ned
i det låga vattnet, der Gyllenkrook stod. Den sednare sade
då med oro och ängslan målad i dragen: ”Jag trodde, att
eders majestät med armén skulle stanna vid Kiszenka; ty
här är omöjligt att komma öfver, emedan vi icke hafva
ankare, rep och spik samt ej heller kunna få några; ej heller
har jag haft mera än 24 timmermän att arbeta med; och
ingen har sagt mig, att eders majestät skulle komma hit
neder.” Carl XII svarade då: ”Nå, nå! jag vill vända
om,” samt körde tillbaka till slätten mellan
öfvergångsstället och Perevoloczna, der han stannade vid Trautvetters
dragonregimente.
Sålunda hade konungen, hvilken på morgonen med
artilleriet och trossen lemnat Sokolkow, marscherat ända fram
till Dniepern, utan att hafva ringaste föreställning om, huru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
