Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - II. Öfvergången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men konungen svarade: ”Om fienden ämnat sig efter,
hade han längesedan kommit. Skulle han ock komma, är
jag försäkrad, att när mitt folk ser mig rida främst, komma
de ej mera ihåg den olyckan, som är förbi, utan gripa
fienden an med samma kurage, som tillförene då jag varit
med och ryssarne alltid fått hugg. Det är ju en bekant
sak, som jag i ungdomen lärt i historiens åtskilliga
exem-pel, att en armé, som råkat i oordning och måst draga sig
tillbaka samt lemnat fienden fältet, några dagar efteråt åter
repat mod igen och genom ett desperat fäktande slagit sin
triumferande fiende. Yi vele med Guds hjelp göra
detsamma.”
Lewenhaupt invände då: ”Sjelfva omöjligheten synes
här vilja neka det förnämsta, som är essentielaste grunden
i eders majestäts tankar. Eders majestäts blessyr tillåter
eders majestät icke att i den starka sommarhettan sitta till
häst; om det kunnat ske, skulle eders majestät visserligen
gjort det vid Pultawa och icke låtit bära sig på bår.
Eol-ket var deröfver allenast så bestört, att de å ena sidan
under några dagar gåfvo eders majestäts lif så godt som
för-loradt, och å andra sidan tänka de nu allenast på sig Sjelfva
samt att berga sig på ett eller annat sätt, så att man med
skäl kan tvifla, om uti denna förvirring, något pålitligt af
dem kan väntas. Derföre måste eders majestät sätta sin
egen höga person i säkerhet och ej gifva sig i så
uppen-barligt äfventyr, som här är, att antingen blifva
ihjälskju-ten eller fången.”
Härpå svarade Carl XII bestämdt: ”Nej,” och ”jag
vill ingalunda gå från trupperna, utan försvara mig.”
Då tog Lewenhaupt gråtande åter till orda och
uppmanade konungen ännu enträgnare, än förut, att rädda sig.
Men han begagnade dervid kanhända något oförsigtiga och
vågade ordalag. Ty konungen rodnade af harm, reste sig
vredgad i sängen och stötte Lewenhaupt med knuten näfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
