Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - III. Dagtingan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stedt begagnade ändtligen tillfället, att under den allmänna
oredan med en del af sitt regemente gå öfver Dniepern.
Allt detta öfvertygade småningom Lewenhaupt, som
förr varit van att vid tillstundande fäktning hans egna
soldater lika mycket uppmuntrade honom, som han dem, att
knappast någon utsigt vidare fanns att få truppen att strida.
Han sände lik visst befälhafvarne att ännu en gång fråga
och föreställa folket: ”att fienden stode inpå dem, hvarföre
icke något annat val funnes, än att antingen strida till det
yttersta eller blifva fången, samt att de skulle lemna
be-stämdt svar.” Men resultatet blef detsamma, som förut.
Somliga tego. Andra svarade, att de väl ville slåss med
fiendens kavalleri, som de ej fruktade, men ej med hans
infanteri. Andra åter, att de icke ville låta massakrera
sig. Blott majorerna vid lifregementet, lifdragonerna och
Abo-läns ryttare återkommo med besked att deras soldater
ville fäkta. Men då utfor Diicker: ”Herr general! Fan
ta mig, om ej de, som nu skryta mest, först taga till
benen. Yi ha redan sett, huru de gjorde vid Pultawa!” Och
häri instämde flera.
Lewenhaupt frågade då, huru mycket folk nämnde tre
majorer kunde hafva tillhopa. Vid efterräkning befanns
att de tillsammans ej hade mera än 400 man. Han
frågade då vidare, huru starkt infanteriet var. Öfverstarna
svarade, att i led och rote blott funnes 700 man, hvaraf
dock många voro sårade och de andra alldeles uppskrämda.
Lewenhaupt insåg nu, att alla vidare försök att få
truppen att strida voro förgäfves, samt att han måste
öfver-gifva sitt sista hopp, att med kavalleriet slå sig igenom
någon af fiendens flyglar. I detsamma ankom kapten Douglas
för att påskynda hans svar. För att lemna konungen
ytterligare tid att undkomma, bad han om ännu en timmas
upp-skof, hvilket äfven beviljades. Han red derefter afsides
med befälhafvarne och befallde dem rösta, hvar och en för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
