Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - IV. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att komma till Konstantinopel för att sedan med ett europeiskt
fartyg kunna fara till Holland; gick sedermera i svensk tj en st
och blef slutligen friherre samt kansler i Stralsund.
Den 12 anlände ett sändebud från seraskieren i Bender,
hvilken beklagade konungens motgång, men ingaf hopp om
möjligheten af en ny armés uppbringande samt lofvade att
på allt sätt vara till tjenst; derjemte medsändes åtskilliga
skänker, hvaribland isynnerhet ett vackert tält kom den
alldeles utblottade konungen väl till pass. Sändebudet
af-färdades med många tacksägelser och en skänk af 1,000
dukater. Samma dag fortsattes marschen 2 mil, hvarefter
man den 13 åter rastade, ungefär en mil från Otschakoff.
Sedan nu all fara var öfver, begagnades detta
uppehåll af konungens omgifning att meddela honom en sorglig
nyhet, nemligen den om hans ömt älskade systers,
enkeher-tiginnan Hedvigs af Holstein, dödliga frånfälle. Nyheten
härom hade kammarjunkar Klinkowström medfört i ett bref
från gamla enkedrottningen Hedvig Eleonora, redan några
dagar före slaget vid Pultawa; men som konungen då just
blifvit svårt sårad, hade man velat något uppskjuta
meddelandet af den sorgliga nyheten; sedan kom nederlaget och
flykten, som icke medgaf något passande tillfälle. Nu åtog
sig kanslirådet v. Miillern det kinkiga uppdraget. Men
huru försigtigt denne än gick tillväga, förstod Carl XII genast
hvad som händt. Och hvad icke sårets smärta, bedröfvelsen
öfver alla hans planers tillintetgörande eller flyktens faror
kunnat uträtta, det gjorde den första häftiga sorgen öfver
den älskade systerns död. Den eljest vid stel
sjelfbeherrsk-ning vande monarken böljade darra i hela kroppen, ögat
tårades och rösten svek, hvarefter han stapplade in i sitt
tält, utan att kunna förmås emottaga någon tröst.
Följande dag hade han dock återtagit väldet öfver sig
sjelf. Helst skulle han nu velat stanna vid Otschakoff, i
följd af lättheten att öfver Svarta Hafvet få bud till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
