Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några af svenska flottans minnen. Tecknade af H. af Trolle. I. Johan af Puke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom sin bevågenhet. Under fälttåget mot Norge 1814
förde Puke åter högsta befälet öfver flottan samt intog
Kragerö och Eredriksstad. Detta var sista gången, som en
talare så betecknande utlåtit sig om Puke, ”som man fick
beundra den eldigaste, kraftigaste, kunnigaste och lugnaste
manövrist, en utmärkt befälhafvare, ett verktyg för
fosterlandets frälsning och förkofran och den förste bland sina
samtida i Skandinaviens äldsta yrke, och som utan
motsägelse intagit främsta rummet bland tidehvarfvets sjömän i
norden”, *ty han utandades sitt verksamma lif i Carlskrona
tvenne år derefter den 21 April 1816.
En afsvuren fiende till lättjan, van från tidiga
ungdomen vid arbete, strider och försakelser, fordrade han strängt
af sina underhafvande samma verksamhet, samma
karakters-dygder. Det Oaktadt var hans hjerta känslosamt och
ömmande för hvarje lidande. Yi torde här få anföra en
anekdot som bäst bevisar detta påstående. Puke hade, som vi
redan anmärkt, i sin ungdom varit matros eller
kofferdi-karl vid flottan. En af dem som då varit hans kamrater
vid tackelbänken i Carlskrona, stod der ännu qvar sedan
Puke hunnit amiralsgraden, och af denne då gamle man
hade Puke lärt sjömansarbeten. Detta glömde han aldrig
och hvarje gång han besökte varfvet, gick han aldrig förbi
tackelkammaren utan att uppsöka den gamle, säga honom
några vänliga, några uppmuntrande ord, som vittnade om
den fordne kamratens hågkomst, om lärjungens tacksamhet
mot sin undervisare, och dessa ord voro alltid beledsagade
af en gåfva till den torftige tackelbasen, hvilken nedkallade
Guds välsignelse öfver den som i sitt höga stånd icke glömde
de fordna förhållandena. Pukes valspråk, ”ihärdig och
pålitlig”, bevisade han vid alla tillfällen vara en full sanning.
Som organisatör och statsman, hade han ljusa åsigter, men
uti allt hvad som rörde hans älskade vapen, var hans blick
vidt omfattande, skådande långt in i framtiden, och många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
