Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertig Fredrik och Jägmästardottern. Sannfärdig händelse, upptecknad af förf. till ”Högadals Prostgård’’ (med illustr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, och snart förde han sin brud till det egna hemmet, dit
hans svärmoder äfven följde dem och der hon lärde sig att
rätt förstå sin mågs verkliga värde.
Sorgen efter den älskade maken — sorgen öfver den
brottsliga sonen hade tärt på moderns klena helsa och något
mera än ett år efter dottrens giftermål, slutade en
bröstinflammation hennes dagar, sedan hon dock först öfver en
liten dotterdotter nedkallat himlens välsignelse.
Fru Tall, den blott tjugofyraåriga qvinnan, hade
således redan gjort bekantskap med lifvets sorger; men det
förhåller sig med sorgerna som med de första trappstegen vid
nedstigandet i en grufva. De synas så mörka, så
fasansfulla; man kan knappt föreställa sig, att man kan uthärda
dem ännu mörkare, brantare — och Oaktadt de blifva det
för hvarje steg, för hvaije afsats, blir dock gången allt
säkrare — vanan härdar krafterna. De första sorgerna
förskräcka oss, öfvermanna oss; men de ökas till antal, till
bitterhet och vi gå säkrare på den mörka, lutande stigen,
som förer oss allt djupare ned i olyckans schakter. Bönen
och vanan härda modet — härda kraften.
Den arma qvinnan erfor detta då hon, efter några få
ljufva, lycksaliga år, förlorade den ädle maken, då hon slöt
den faderlösa dottren till sitt nästan bristande hjerta.
Hennes bo var hela hennes förmögenhet. Hon sålde
allt, som möjligen kunde säljas och flyttade året derefter
med sin fyraåriga dotter till Dalsjö, detta lilla ensliga och
tjusande ställe, dit hennes man flera gånger fört henne för
att se och njuta af dess ovanligt vackra och romantiska
belägenhet.
Här tyckte sig den bedröfvade enkan undangömd för
verlden, för dess undran, dess fordringar, dess villor.
En gammal tjenarinna följde henne till denna
,1öde-mark”, som den gamla, icke så lefhadströtta gumman
kallade Dalsjö; men der hon dock sedan fann sig så väl, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
