- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1868 /
124

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertig Fredrik och Jägmästardottern. Sannfärdig händelse, upptecknad af förf. till ”Högadals Prostgård’’ (med illustr.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Åter rusade kopplet förbi den lilla trädgården och
derefter syntes tvenne jägare med hastiga steg framkomma
ur skogen.

Adolfson märkte dem genast; med en lätt bugning
lemnade han löfsalen och gick dem skyndsamt till mötes
i det han gaf dem ett tecken, som endast de bemärkte.

Sedan han talat några ord vid jägarne, återvände han
till löfsalen, för att, som han sade, taga afsked, då fru Tall
frågade om hon icke fick bjuda hans kamrater på ett glas
saft och några ögonblicks hvila, hvarföre han artigt tackade,
men sade att de genast måste återvända, för att hinna ut
ur skogen innan mörkret vilseledde dem.

Artigt och med ett nästan oemotståndligt behag sade
han nu sitt farväl och förde, enligt den tidens sed, både
modrens och dottrens hand till sina läppar, tryckte varmt
den sednares med en blick så öm att Maria dervid nedslog
sitt öga och bad slutligen fru Tall om tillåtelse, att derest
jagten någon gång förde honom i grannskapet, få återse
det trefligä Dalsjö och dess älskvärda invånare.

Katten efter löjtnant Adolfsons besök hade sömnen
flytt från både moderns och dotterns ögon. Den sednares
vaka var en dröm — den första kärlekens rosendröm —
den förras den mörka, outredda aningens skräckbilder.

Atta dagar efter det första besöket förnyades detsamma.
Modern hade med bäfvan, Maria med längtan emotsett
detsamma.

Hans drägt var nu enklare, men hela hans sätt och
ton förrådde ädlingen och den fint bildade verldsmannen.

Och besöken blefvo allt tätare. Han föregaf nu icke
längre att det var jagten, som förde honom till Dalsjö; han
sade öppet att det var hans hjerta som dref honom dit;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1868/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free