Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertig Fredrik och Jägmästardottern. Sannfärdig händelse, upptecknad af förf. till ”Högadals Prostgård’’ (med illustr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en högväxt och solbränd, medelålders man
med ett vackert, men synbarligen af lidelserna härjadt
utseende, som på bruten svenska frågade efter fru Tall.
Maria brast i häftig gråt och underrättelsen om
hennes moders död kostade äfven främlingen heta tårar. — Så
straffar himlen! — utropade han i qvalfull ångest.
— Jag är din moders broder, — återtog han efter
några ögonblicks tystnad, — honom, som du säkert hört
din mor omtala såsom den, hvilken röfvat glädje, frid och
välstånd från både henne och vår gemensamma moder.
Maria försäkrade, att hon aldrig hört sin mor säga
något ondt om hennes morbror, men att hon ofta bedt till
Gud för honom och söijt öfver att hon icke visste om han
var lefvande eller död, och vid dessa ord droppade åter
tårar ned på den främmandes solbrända kind; han kände
en ännu djupare ånger, ännu bittrare samvetsförebråelser.
Det var verkligen Marias morbroder, den förlorade
sonen, som återvände, icke som den ”rike onkeln från
Amerika” med omätliga skatter; men som en bergad man
med ånger och stadga och med det heliga uppsåtet att dela
hvad han ägde med sin syster och hennes barn, och att i
ro tillbringa sina dagar i det kära fäderneslandet.
Han hade, så berättade han, sedan han beröfvat sin
moder lugn och förmögenhet, uppehållit sig flera år i
Stockholm, der han försökt sig i mångahanda yrken, men
misslyckats i allt och hade slutligen, för tretton år sedan,
gifvit sig till sjöman, hvilket, Oaktadt skeppsbrott och
äfven-tyr, lyckats bättre, så att han nu kunde föra ett lugnt och
oberoende lif.
Sedan han bittert begråtit sin systers död, tycktes han
liksom på Maria öfverflytta den kärlek han känt för
hennes moder.
— Ja, du skall bli min arfvinge, mitt vackra barn!
— utropade han gång efter annan med en sjömans rätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
