- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1868 /
135

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertig Fredrik och Jägmästardottern. Sannfärdig händelse, upptecknad af förf. till ”Högadals Prostgård’’ (med illustr.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jägmästardottern. Kärleken och stolthetens förödmjukelse
hade dä sargat hans själ — nu var det kärleken och
samvetets förödmjukelse, och dessa äro långt bittrare,
åtminstone i ett hjerta, så varmt och så ädelt som hertig Fredriks.

Han återsåg henne dock ännu en gång, under det hon
slumrade, hvilket hon vanligen gjorde en stund hvarje
förmiddag, ty hennes nätter voro nästan alldeles sömnlösa.

Vid detta sorgliga afsked gret den vekhjertade prinsen
såsom ett barn gråter, men så stilla, så tyst, för att icke
väcka — icke oroa henne.

Han klippte sakta en lock af hennes hår och med den
vid sitt hjerta, lemnade han för alltid detta ställe; ack,
med så olika känslor i jemförelse med dem, med hvilka han
första gången lemnat detta sitt kärlekseden!

Marias tillstånd var och förblef oförändradt, ehuru
karakteren deraf på sitt sätt förändrade sig.

Den slags vilda förtviflan, som de första dagarna
ögonblickligen afbröt hennes lugnare sinnesstämning, hade nästan
alldeles upphört och hennes stilla, djupa, ehuru orediga
lidande upplöste sig vanligen i sång.

Hon sjöng — sjöng toner klara, ljufliga, som i
hennes kärleks tjusande sommardagar. Men hon sjöng alltid
samma visa — Nattens dr Öm — densamma som hon
sjungit då hertigen öfverraskade henne vid bäcken.

Kedan innan December månad hade iklädt träden kring
det lilla skogvaktarbostället sin vinterdrägt, stod det fordom
så ljufva och trefliga hemmet tomt och öde.

Skogvaktarhustrun ville icke förrän på våren åter flytta
till det dystra stället. — Jag tycker att det ska’ väl hinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1868/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free