Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertig Fredrik och Jägmästardottern. Sannfärdig händelse, upptecknad af förf. till ”Högadals Prostgård’’ (med illustr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garn. Med brådskande steg ilar han, ensam och obemärkt,
genom gatorna, ty ännu hade icke hans inkognito blifvit
upptäckt.
Han tog vägen förbi kyrkan och närmade sig den
dystra boning, der de arma, förmörkade själarna vänta
klarhetens och förlossningens timma.
Han bad att få tala med hospitalets läkare; denne var
utgången och man förde honom i stället till inrättningens
syssloman.
Denne emottog honom artigt och frågade om han på
något sätt kunde vara honom till tjenst.
Hertigen tackade och ingick genast i samtal om de
olycklige, deras antal och sinnesbeskaffenhet, för hvilket
allt sysslomannen på möjligast noggranna sätt redogjorde.
Det låg under allt detta en oro i hertigens hela väsende,
hvilken sysslomannen icke märkte — eller, i fall han gjorde
det, icke låtsade märka.
— Skulle det roa herrn att se några af dem ? —
frågade sysslomannen slutligen med samma lugn, som man
talar om förevisningen af några kuriositeter.
— Ja, men icke några, som äro af en vild sinnesart.
— Nej, nej! Här är en ung flicka till exempel, som
är märkvärdig både för sin skönhet och sin sång.
En hastig blekhet spred sig öfver hertigens ansigte,
men sysslomannen tycktes icke märka det.
— Jag har aldrig hört en sådan röst och jag är
säker att den så mycket omtalade fru Olin icke kan hafva
den vackrare. Men hon sjunger icke mer än en visa; med
den börjar och slutar hon dagen och det händer ofta att
hon till och med under natten sjunger den.
— Hvad är det för en visa? — frågade hertigen
nästan ljudlöst.
— Tyst, tyst! Nu sjunger hon igen! Vill ni gå in,
så får ni sjelf både se och höra henne?
Svea, 1868» 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
