Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punsch. På "Régence” fick herr Pettersson läsa Dagligt
Allehanda och kunde om aftnarna få bjuda flera landsmän
på toddy, ganska god, fastän den i Paris kallas blott
”ordinär grogg". På ”Danemark” gick herr Pettersson blott
en enda afton äfven under denna pariservistelse.
Herr Pettersson gick på några spektakler. Han
förtjustes af mademoiselle Schneider i ”Storhertiginnan af
Ge-rolstein” och skref genast hem att den operetten borde
tagas upp på kungliga scenen i Stockholm. Han hörde Marie
Sass i ”Afrikanskan”, och hans patriotism sade honom, att
Louise Michaeli måste vara mycket bättre.
Men huru var det med Christina Nilsson? Herr
Pettersson hade sina tvifvel. Månne hon verkligen var en
utmärkt sångerska? Hvarföre hade hon då icke uppträdt i
Stockholm och tagit engagement vid kungliga teatern ? Herr
Pettersson hade hört Christina Nilsson år 1860, då hon var
toga annat än en liten torpareflieka. Yore det möjligt att
hon få år derefter hade blifvit en af verldsstadens
förnämsta artister? — Puh, föga troligt!
Under sådana tankar gick herr Pettersson en afton till
Théåtre-Lyrique och fick höra Christina Nilsson i ”Martha”.
När han gick hem till Palestro på natten, gret han af
förtjusning. Sådan är herr Pettersson. Han har ett godt
fosterländskt hjerta och blir lätt rörd af det verkligt sköna.
— Men expositionen är ingenting annat än humbug,
— sade herr Pettersson, — det kan man väl begripa. Det
är dock väl, att det finns en svensk restauration här och
att man kan få sig en ärlig svensk sup, spickesill och
oskalad potatis. Men det förargar mig att vår kommissarie icke
satt större etikett på mina varor. Hvem fan ser på
varorna, om det icke finnes en etikett som alldeles skyler
dem? Om jag icke får guldmedalj, tänker jag klaga hos
prins Oscar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
