Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad är det för karlar? — frågade herr
Pettersson med ett visst misstroende. —Nog har jag varit i Paris,
men aldrig har jag träffat dem der. Havin, som redigerar
Silcle, är inte med, och hans tidning har dock 60,000
af-nämare hvarje dag. Se, det kunde vara något. Och
Gué-roult, hufvudredaktören för Opinion Nationale, är ej heller
kommen, lika litet som Emile de Girardin; den tror jag att
jag såg en gång på boulevarden i våras, när jag var på
exposition. Hvarföre kom inte Girardin hit? Det är en
fiffig karl.. . Huru många afnämare kan väl den der
Fi-garo ha, som skickat hit ett par medarbetare?
— Eemtiotusen!
*— Hva’ befalls? Eemtio tusen! Då måste jag vara
med på banketten för fransmännen.
Och herr Pettersson var med på den stora banketten
på Hasselbacken, der Wilhelm Davidson, såsom Ny
Illustrerad Tidning uttryckte sig, ändtligen lyckades besegra
Wilhelm Davidson, den mest lysande bankett man på länge
sett i Stockholm, den spirituellaste konversation, de gladaste
sånger, det hjertligaste pokulerande.
— Eesten var verkligen lyckad, — sade herr
Pettersson och klappade herr Davidson nådigt på axeln.
Kort derefter anlände det väntade segerbudskapet från
Paris: Upsalasångarne hade vunnit första priset.
— Det var ju det jag sagt hela tiden, alltifrån första
stunden frågan väcktes! — utropade herr Pettersson. —
Det måste så gå. Vi ha fått första priset!
Han omfamnade alla menniskor och sig sjelf äfven.
Han hade visserligen förutsagt detta, men budskapet kom
likväl så öfverväldigande. Han var utom sig af glädje. Han
gret af segerfröjd. Han dansade offentligt på Norrbro och
tog genast in tjugofem buteljer punsch på operakällaren.
När Upsala-chören återkom till Stockholm, stod herr
Pettersson vid bangården, hurrade och sjöng för segervin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
