Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Lovisa. Verser af Frans Hedberg (till titelplanschen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsessan Lovisa.
Ej helse vi i sången blott furstinnan
Och kungadottren, född till höghets lott,
Vi helse förr den unga, blyga qvinnan
Som ännu knappt sitt hjertas röst förstått!
Vi läsa gema i dess klara blick
Uti dess nordiskt enkla, milda skick,
En skrift som borgar för att lifvets lycka
Skall, mer än purpurn, hennes framtid smycka.
Men alla drabba lika lifvets lagar,
Om uppå höjd, om uti djup de stå,
Och mulna vexla om med klara dagq*,
Och sorger komma, liksom fröjder gå.
Så ock för henne lyder lagens bud,
Den gör ej undantag för furstens skrud;
Den skonar förr en lilja uti dalen
Än rosen i den stolta kungasalen.
Men båda ega till sitt värn mot sorgen,
Två blommor, sprungna utur samma knopp,
Med samma doft i kojan som i borgen,
Och dessa blommor heta: tro och hopp!
En tro, ej sviken uti stridens larm,
Ett hopp som lefver i en skuldfri barm,
De ensamt hjelpa oss att seger vinna
Och deras stöd vi önske dig, furstinna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
