Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottarna i Tanum. Skildring från sagotiden af Bias. Med 4 illustrationer - 1. Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes högre upp den hotande, mörka bilden af en stor
hafsöra. Det var en jagt på lif och död, och måsens
dödsångest röjdes af det klagoskri, hvaraf alla de andra
uppskrämdes. Innan måsen hann ned till skäret, hade redan
örnens skarpa klo träffat hans rygg, och några hvita
fjädrar visade i luften vindens riktning mot land. I samma
ögonblick hördes dock det egendomliga hvinande ljudet af
en afknäppt bågsträng, och en pil genomskar luften.
Rosslande och tung föll ömen ned på klipphällen, hvars blanka, ’
solvarma yta fuktades af hans blod. Under det den
räddade måsen på en ur vattnet uppskjutande sten putsade
sina oordnade fjädrar, syntes en ung flicka med pilkoger
på ryggen och armborst i handen lätt som en hind hoppa
upp på klippspetsen, gifva den döende ömen nådestöten
med armborstet och såsom segertecken nedlägga honom i
bottnen på en vid stranden i lä förtöjd julle eller så
kallad ask.
Liksom om den ovanliga händelsen skulle ha vamat
för någon fara, syntes den unga flickan med handen såsom
skärm för ögonen mot den på nedresa till hafvet stadda
solen, speja utåt det aflägsna himlabrynet, der en bädd af
ljusröda moln bebådade storm och väntade att emottaga den
slocknande dagslampan. Såsom en hägring i dessa ljusa
skyar varseblef hon hvita fläckar, liknande en otalig massa
segel. Brisen växte till en frisk kultje i samma mån som
skyarna blefvo rödare, och vågorna slogo upp mot flickans
fötter utan att hon tycktes märka det, så upptagen som
hon var af att betrakta hägringen. Plötsligt och med
ängslan målad i sitt vackra ansigte ilade hon ned till båten,
sköt ut den i vattnet, satte med öfvad och snabb hand till
det hvita vadmalsseglet och satt så vid rodret. Hennes
fina hand drog till skotet med en styrka, hvilken ingen,
trots den välformade gestalten, kunnat ana, och med en
gammal sjömans vana styrde hon kurs mot fastlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
