Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Narva af Pehr Thomasson. Med illustration af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slaget vid Narva.
«Hur mitt svenska hjerta klappar, huru alla pulsar slå,
När jag tänker uppå Narva och kung Carl med sina blå!»
Så en gammal krigsman sade och berättade dertill
Hvad jag nu i qvällens timma än en gång förtälja vill.
1 ett starkt befästadt läger, minst med åtti tusen man
Ryssen stod, då unga hjelten knappt med åtta ryckte an,
Ryckte an, som nordanstormen genom höstens lnnder går,
Modig som ett retadt lejon, ljungande som åskan slår.
Och med honom följde hurtigt, under sång och hurrarop,
Trummans larm, .trumpetens smatter, Sveriges ringa krigarhop,
Glad som om det skulle bära till en munter bröllopsfest;
Bröllop blef der också hållet, — Ryssen fägnades som gäst.
Främst till höger gamle Wellingk på en appelkastad häst
Red och order gaf åt flygeln. Honom följde se’n dernäst
Jacob Sperling med sitt garde, som med blanka vapen går
Öfver skansar, mur och vallar, just der ovän tätast står.
Litet närmare i centern Tistenhusen framåt drar
Med en flock af barska Finnar — Björneborgare det var —
Hvilka hugga in bland hopen, lifliga i själ och håg,
Som när skördaren om hösten uppå åkern fäller råg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
