Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Narva af Pehr Thomasson. Med illustration af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt, framåt striden vältar i fördubbladt raseri,
Lnften fylls af skrän och jämmer, glädjerop och segerskri.
Snart är Ryska hären slagen. Femti tusen ligga der,
Sönderhuggna uppå fältet, resten redan fången är.
»Låt oss äfven fålla dessa, ingen själ undkomma må!»
Ropa Svenskarne i chorus; men kung Carl han svarar då:
»Vi ha kämpat, vi ha segrat, ära vare Herran Gud!
Må vi ej i lyckan glömma bort hans milda ord och bud:
Må åt fienden vi gifva den pardon, han nu begär,
Och en mensklig nåd bevisa, fast han knappast menska är.»
Det blef tyst i hopen; alla lyssnade till kungens tal,
Sedan ljöd från tusen munnar öfver dödens hemska dal:
»Ara vare Gud, och lefve Sveriges unge hjeltekung!
Ingen lågsint vekling göre hjelmen på hans hjessa tung.»
Ifrån denna dagen sade kungen aldrig gossar mer;
Mina bussar är det smeknamn han åt sina hjeltar ger;
Ty de hade döpte blifvit i en sjö af eld och blod
Och ur dopet åter stigit med okufvadt mannamod.
Pehr Thomamon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
